Idéetorka

Vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig på Halloween. Panik.

Halloween

Nu börjar den närma sig, en av mina favorithelger på hela året - Halloween. Jag tycker det är så mysigt! Höst ute och dekorerade pumpor inne. Värmeljus och spindelnät. Små barn som klär ut sig till spöken och känner sig farliga.

Jag minns min första egna Halloweenfest. Jag var 11 år och utklädd till häxa. Jag minns att vi åt en "skräckmeny" som egentligen var tacos, men enligt mig var det mosad hjärna med inälvor. Jag skrattade gott åt min uppfinningsrikedom när mina kompisar åt. Senare på kvällen gick vi ut och körde Bus eller godis. Vår tolkning av bus var att ta med en liten vattenspruta som mamma använde när hon strök kläder. Huliganer.

När jag blev äldre avancerades ritualen. Vattensprutan byttes ut mot ägg, och utklädnaden var mer skrämmande. Fnissiga sprang vi mellan buskarna utanför Arga Tantens hus och inväntade rätt tillfälle att slå till. Hon fick inte ens en chans att välja godis, den stackarn.

Sedan gick det några år. Kompisarna och jag själv blev lite för coola för Halloween, och för gamla för att springa runt och kasta ägg och tigga godis. Tills USA hände.

 För två år sedan bodde jag i Hollywood där jag gick i skola ett tag. En dag, några veckor innan Halloween, fick jag ett privat meddelande i min facebook-inkorg. En man berättade att jag personligen var inbjuden till Playboy Mansions årliga Halloweenfest. Festernas fest. Alla balla peepz skulle dit. Och jag med tydligen. Jag och min kompis dog av lycka. Nu kunde man inte vara utklädd till häxa eller spöke längre. I USA är Halloween en maskerad, och framförallt en ursäkt för tjejer att kunna klä sig så slampigt som möjligt. Med tanke på vart jag skulle var det inte direkt läge att dra på sig något varmt och täckande. Det blev pinup sailor. I höga klackar endast iförd någon baddräktsliknande historia och seglarhatt trippade jag till sist in med mina vänner på Playboy Mansion på dagen D. Vi var inte naknast. Vi var inte snyggast. Vi kastade inte ägg. Men jag tror vi hade roligast. Det är en fest jag aldrig glömmer.

I år vill jag klä ut mig till någonting kul. Jag vill inte vara lättklädd och försöka vara sexig, jag vill vara något riktigt ballt. Denna vecka kommer jag därför spendera i djupa tankar kring detta. Det luktar redan bränt kring mitt huvud. Sådana här tillfällen är årets små guldklimpar. Jag älskar Halloween!

22 oktober

Tjääna.
Fräser ut en kilo snor i timmen här hemma. Man har börjat lära sig förkylningens stadier nu:
1. Känningar i hals och bihålor
2. Panikont i hals och bihålor och tung i huvudet
3. Huvud ersätts med vikt av kanonkula. Trötthet takes over.
4. Frossa.
5. Feber. Svettas likt gris.
6. Halsont går över i snor, feber lugnar sig. (Här är jag nu med en papperstuss i vardera borre)
7. Snuva ett bra tag men man kan leva ett hyfsat normalt liv.
8. Hosta. För mig ofta i en oändlighet.
9. Frisk.

Det är en tröttsam och långdragen process. Man kan liksom inte få så mycket annat gjort när man mår dåligt, så jag spenderar hela dagarna med att ligga i sängen och titta på serier och dricka varm choklad med minimarshmallows. När jag läser detta inser jag att det i och för sig inte är så farligt.

Sjuk

Jag har gått och blivit förkyld. Det var längesen nu. Jag opererade bort mina halsmandlar 2008 just för att slippa detta, men ibland kryper infektionerna längre ner i halsen och vips så är man död. 

Förra veckan var jag ute med Kajsa o Co på onsdagen, det var riktigt sköj! Var på Grand escalier och LaRoy av alla ställen och dansmovesen flödade! I torsdags träffade jag seabass på ett glas och sprang in i andra bekanta på Kåken. Efter de dagarna hade jag en lugn helg med John, och sedan kom da sickness. Poop.

Nu ligger jag hemma och är ynklig.

John trodde jag tagit denna bilden på mig själv. Det tyckte jag var kul.

Kajsa tog lite idomin för ett diskret återfuktare resultat. Rekommenderar alla samma sak. 

En göteborgshelg

Hej vänner!

 I helgen bar det av hem till Göteborg för ett litet besök. Hur mysigt som helst! Men vad litet det är jämfört med Stockholm egentligen. Man känner sig så löjlig när man säger det, men det är så mycket mer liv och människor i Stockholm att man nästan blivit orolig att gamle Götela gått och dött. Det blev i alla fall mycket god mat, lite shopping och en hel drös gosande med Johnnyboy! Igår kom jag tillbaka till Stockholm för ännu en strålande vecka mitt händelserika liv. Idag har vi varit ute och filmat och redigerat hela dagen så nu blir det Orange is the New Black. Sjukt sugen på att göra ett under cover reportage på ett kvinnofängelse efter det. Mitt fängelsenamn hade varit Vanilla long-toe eller albino. Behöver sola.

Neta, Anton, jag och John 

Juckande nakenfisar - dagens förebilder? - krönika av mig

För några veckor sedan gjorde den amerikanska sångerskan och forna Disneystjärnan Miley Cyrus sitt mest uppmärksammade uppträdande någonsin på MTV:s Video Music Awards. Inför hela världen fladdrade 20-åringen hysteriskt med sin taniga men ack så fladderbara stjärt rakt upp i luften, endast iförd hudfärgade underkläder. Detta varierade hon med svajande, juckande rörelser samtidigt som hon använde en pekfingershandske för att illustrera ett litet ”skamgrepp" i lustgården. Tungan stack ut som en vild havsgurka, och dansare med gigantiska nallebjörnshuvuden blev slickade i baken av den förr så oskuldsfulla barnstjärna som tusentals småflickor har på sina skolryggsäckar. Vad är det frågan om?

Varför följer så många amerikanska barnstjärnor samma mönster? De börjar som små, söta och väluppfostrade talanger som varenda unge vill efterlikna. Avgudade. Bilder klistras upp på väggarna och man drömmer om att en dag bli som de. Tills de fyller 20. Den åldern verkar vara den gemensamma nämnaren för pryda små stjärnor att släppa kyskhetsringarna som symboliserar löftet om oskuld till äktenskapet, och i stället förvandlas till skandalmaskiner.

Först var det Britney Spears som rakade av sig håret, sedan Lindsey Lohan som besökt häktet fler gånger än hon burit trosor. För att inte tala om Justin Bieber som börjat spotta på sina fans. Listan kan göras lång, och samtliga artister har setts ta droger. När man blir vuxen artist, försvinner då ansvaret för fansen? Eller har man någonsin haft något? Varje artist är ju en individ som bör ha rätt att göra som den vill, men gäller det också vad man gör i rampljuset? Barn är lättpåverkade, och bör skonas från skeva sexbilder och glorifiering av droger. Hur skulle Sverige reagera om Pippi Långstrump helt plötsligt skulle droppa knästrumporna och slita av sig klänningen så att knapparna flyger, juckandes och slickandes mot Lilla Gubben?

Mer än 150 klagomål har skickats in till det amerikanska FCC (Federal Comminucations Commission) för att få stopp på liknande händelser som i Miley Cyrus fall. Det är ett ämne som engagerat hela världen. Allt fler drogpåverkade artister får plats i rutan, och jag tror inte att det är klimatförändringen som gör att de bär allt färre kläder. Är det dags att skaffa bättre koll på vilka artister som får uppträda på barnvänlig sändningstid, eller i alla fall låta programproducenterna få säga någonting om själva framträdandet innan det sänds live? ”Ursäkta, men jag tror du glömde dina trosor i det här numret.” Det är inte så svårt egentligen. Ska man lita på att stjärnornas managers vet som är bäst för dem?

Kanske är det just det förbjudna som lockar. Säger mamma att du inte får röra spisen så klart som tusan att du är där och pillar direkt. Efter att man varit en "perfekt" tonåring hela sin uppväxt kan det slå över, artisten i fråga kanske känner att den måste visa världen att den äntligen blivit könsmogen. Bestämmer själv. Pilla lite på spisen. Kanske vore det i alla fall ett plus om de kunde bära någon typ av klädesplagg när barn ser på? Att banga den knarkfyllda klubban för en stund? Eller, borde man kanske sluta pressa barnstjärnor så att de slipper ta till droger för att fly sin vardag?